Skomakaryrket genom tiderna
Skomakaryrket är ett väldigt gammalt yrke och hantverket har genom århundradena varit relativt oförändrat. Grunden i skomakarens hantverkskunnande är att kunna tillverka skor av olika slag. Det här gjordes för hand och var en process som krävde stort hantverkskunnande om både tillverkningen i sig men också om materialens olika egenheter. Skotillverkning var en tidskrävande process – på 1600-talet tog det mellan 40 och 50 timmar att göra ett par läderstövlar.
Under medeltiden ingick skomakarna i skråväsendet som reglerade vem och hur hantverket fick utföras. Det här omfattade dock inte skomakeriet på landsbygden där skotillverkningen skedde betydligt friare. Där kunde exempelvis en händig bonde anlitas s
om skomakare i en bygd. Inom skråväsendet delades skomakarna in tre olika kategorier: lärling, gesäll och mästare. Mästare var den högsta nivån och en skomakarmästare förväntades kunna tillverka de mest välarbetade och exklusiva skorna.
Skomakaryrket var från början ett hantverksyrke och all tillverkning skedde med handkraft. Under 1800-talet kom de första maskinerna och redan i slutet av 1890-talet byggdes regelrätta skofabriker. Processen automatiserades allt mer och den här utvecklingen har lett till att handtillverkade skor blivit ovanligare. En större miljömedvetenhet och fokus på kvalitet och återbruk har på senare tid lett till ett uppsving för det traditionella skomakeriet. Idag är reparationer de vanligaste uppdragen för skomakare.
