Läder viktig för skotillverkning
Läder är än idag ett av de vanligaste materialen att tillverka skor av. De flesta skor görs helt eller delvis av mocka eller skinn från getter, grisar, får och kor. Historiskt har skinn och päls varit de i särklass viktigaste materialen för skotillverkningen, även om olika tygmaterial under perioder varit moderiktiga. De tidigaste skorna var troligtvis djurhudar och päls som på olika sätt fästes eller virades runt fötterna. Att kunna förädla läder är därför en kunskap som varit intimt förknippad med skomakeri.
Djurhudar som ska användas till skotillverkning behöver prepareras på olika sätt för att bli mjukt och tillräckligt tåligt. Garvningen är en viktig del av denna process och innebär att skinnet blir betydligt mer härdigt. Garvare är ett av de äldsta yrken vi känner till eftersom kunskapen att bearbeta skinn uppstod redan när de tidigaste mänskliga civilisationerna började tillverka kläder av djurhudar. Redan under järnåldern finns dokument so
m hänvisar till skandinaviskt garvat skinn som ansågs vara av särskilt god kvalitet.
Att garva skinn blev under medeltiden ett skråyrke, precis som skomakeri, och kunskapen gick oftast i arv från far till son. Ofta användes olika typer av oljor för att få fram ett smidigt och lättarbetat läder. Under 1700-talet förfinades kunskapen ytterligare och olika typer av växtextrakt blev vanliga inom lädertillverkningen.
Det finns många olika metoder för att garva skinn. Historiskt sett har en miljövänlig metod med bark varit den mest använda och garvning med bark förekommer ännu idag. Under 1800-talet upptäcktes dock att kromsalter hade bra egenskaper för garvning. Tungmetallen krom har sedan dess blivit allt vanligare inom läderindustrin. Krom har tyvärr en mycket negativ miljöpåverkan och flertalet miljögrupper arbetar för att återinföra de traditionella och betydligt mer miljövänliga metoderna.
